This is India

Sista dagen med barnen. Vi akte som vanligt till Banjari och borjade dagen med lite sang och mat till barnen. Det var huuuuur gulliga som helst och en tjej borjade grata nar hon fick reda pa att jag skulle aka hem idag. Shit, kommer sakna det har barnen sa sjukt mycket. Det har ar utan tvekan det bast jag gjort I hela mitt liv. Jag lar val inte riktigt fatta att jag inte kommer traffa dom igen foren imorgon nar jag inte satter mig I en bil tillsammans med de andra volontarerna utan istallet befinner mig I Delhi.

Pa eftermiddagen akte vi tillbaka till Banjara igen och kan man verkligen fa ett battre avslut pa den har tiden an att fa ha Kushi (hon med den rosa mossan) I famnen hela tiden. De tar tidernas sotaste unge!!

Det blir ett kort inlagg for jag har lite bradis till maten (den sista maltiden!!) Ikvall tar jag nattbussen till Delhi dit jag anlander tidigt imorgonbitti. Pa fredag aker jag till London for att traffa min kusin Marcus. Pa kopet far jag tydligen traffa Calle. Det ska bli riktigt roligt!

Nu maste jag kila, vi hors!

Den har veckan ar jag med I Helth program istallet for att undervisa i skolan. Vi gar runt och mater och vager barn, kollar om nagon behover medecin o.s.v. De tar ett par systrar som bada har nagot fel som gor att deras benar inte vaxer medan overkroppen svaller allt mer. De kan knappt ens rora benen. De ena systern ar drygt 3 ar och den yngre ar bara nagot halvar. De gar pa medecin och har gjort det ett tag  men nu har plotsligt foraldrarna fatt for sig att den alder systern inte behover de langre. Det kannsvaldigt frustrerande dad et ar uppenbart att at thon behover medecin men foraldrarna inte bryr sig. De tar ju liksom inte ens dom som betalar. Vi betalar avgiften hos doktorn, tuktuk-farden dit och medecinen sa varfor kan dom atminstone inte se till at thon far I sig medecinen? Nu maste vi ta dom till lakaren, igen, sa hank an prata med dom.

Idag har skolan dock blivit installd for det regnar jattemycket. Efter skolorna ar utomhus och “skolbankarna” ar sma filtar pa backen ar det liet svart att ha lektioner da. Hehe.. Sjukt, hittills har man inte sett ett enda moln pa himlen sedan man komhit och nu regnar den som bara den.


      
                          

“Julen” (forutom lite juleskum, peppkakor och dans runt det heliga tradet har pa garden var det inte mkt till julkansla) spenderades i Pushkar och pa kamelsafari. Vi fick alla varsin guide och varsin kamel sen red vi ut i oknen dar vi skulle campa over natten. Min guide var asrolig. Han gav mig ett indiskt namn, Sonia. Det var tydligen det hans ex hette och jag are saker men jag tror han sa at thon hade dott sa darfor fick jag heta det. Heeheee.. Sen kom han med allment skona kommentarer hela tiden. “Sonia, are you ok?” “Yeeah, Im fine..No problems” “ No, India is no problem. Pakistan is problem” haha

Nar vi kom fram till lagret hade de redan satt upp talt till oss och tro mig nar jag sager att de INTE var vindtata!! Golvet var, ja, sand men vi hade I alla fall vanliga sangar. Nard et blev morkt gjorde vi upp en eld och en av guiderna satte sig och spelade trumma (sophink och en talrik + sked) och sjong.

Nar vi vaknade at vi frukost och akte sedan in till Pushkar igen dar det blev shopping for hela slanten.


      
                        

Idag har vi som vanligt varit i skolan. Jag och Emily som undervisar i den nya skolan blev lite chokade nar barnen lugnt satte sig pa de sma mattorna utan att skrika och springa runt. Tyvarr sa holl de sig inte sa lugna  speciellt lange och det blev ju inte battre nar en liten get hoppade farm bakom den svarta tavlan. I det stora hela gick dagen bra och vi korde lite nya lekar med barnen sa att de lar sig att vanta pa sin tur och aven at saga lite basmeningar pa engelska som: My name is.. What is your name och sa vidare. Nar lektionen var slut delade vi aven ut lite nya klader till barnen. Det blev kaos! Det jobbigaste ar nar det kommer aldre kvinnor och borjar rycka i en och prata argt. Men jag brukar bara le, saga "No hindi" och se dum ut. Det brukar funka! Da skrattar de bara och gar darifran. haha

Nar vi kom hem var det dags for lite henna-tatuering. Riktigt skoj och resultatet kan ni se har nedanfor (om jag far upp nagra bilder). Sedan hade vi aven indisk kladsel. Vi fick prova massa fina sarees i ett antal olika farger. Snacka om att det blev fotosession efter det! Dessutom visade en av kvinnorna har pa garden hur man knyter en vanlig scarf pa indiskt vis, haha de skrattat sa sa jakla mycket at mig nar jag bara stoppat in dom innanfor trojan sa nu visade de mig tillslut hur man gor.

De tar just det som ar sa bra med den har organisationen, AVI. Samtidigt som vi arbetar och hjalper barnen i Banjara Basti sa far vi aven uppleva den indiska kulter pa riktigt. Vi bor i en indisk farmarfamilj och far kanna pa hur det har att bo som de gor har pa landet i Indien. Det har med hur man duschar, som jag har ebskrivit tidigare, hur man tvattar klader i hinkar, vi far prova pa indisk matlagning, kladsel, henna-tatueringar o.s.v.  Allt i ett och det kan helt enkelt inte bli battre!

   
   

 

For ett par dagar sedan fick jag reda pa att nagra av barnen vi undervisar redan ar gifta. Kandes ganska sjukt att fa hora det men der forklarar ju ocksa varfor de hela tiden undrar om vi ar gifta. Det ar tydligen en tradition, speciellt bland ziegenarna har, att nar nagon in familjen dor maste man gifta bort ett barn i familjen inom 12 dagar. Har man tur sa finns det ett vuxet barn, annars kan man gifta bort barnet aven om det bara ar nagra manader gammalt.

Men bland de lagre klasserna, och aven bland de rika, ar det valdigt latt att skilja sig. Speciellt bland de fattiga! De behover egentligen bara saga att de inte gillar varandra sa ar det inga storre svarigheter att skilja sig, De ar svarare for manniskor som tillhor medelklassen. Dar ar det betydligt viktigare hur omgivningen ser pa familjen och hedersmord ar ganska vanliga. De kan da bero pa olika saker, som att pojken och flickan tillhor olika kaster. I Indien over huvudtaget ar det forbjudet for man och kvinnor att ens rora vid varandra ofentligt. Inte ens om de ar gifta ar det tillatet. Man har det ganska bra I Europa trots allt..      


            
 

Jag kom pa att jag helt och hallet missade lucia! Det ar inte direkt mycket till julkansla man har har nere. Egentligen bryr jag mig verkligen inte o matt jag missar julen i ar men det kanns bara sa konstigt nar man tanker pa hur annorlunda de tar hemma just nu. Alla forberedelser infor jul o.s.v.


I helgen akte vi till Jaipur. Det betyder att jag bara har Delhi kvar innan jag har varit i alla stader i The Golden Triangle – Agra, Jaipur och Delhi.

Pa lordagen besokte vi The City Palace och efter det sa spenderade vi en hel del tid pa att shoppa. Allt ar sa sjukt billigt men det gor bara att man spenderar mer, haha! Hotellet vi bode pa var helt ok, men jag har aldrig varit med om nagra langsamare manniskor nard et kommer till att servera maten. Helt sjukt! Det tog liksom 15 min innan nan ens kom fram med menyn. Och da for att vi bad dom. I alla fall, alla fick for sig att prova Samosa (allt man provar ar ju en vild gissning da man inte har en aning om vad nagot ar). De slutade med att alla satt och grat och gjorde sitt basta for att andas. Aven varan guide sa att det var den starkaste samosa han nagonsin atit!

Pa sondagen akte vi till upp I Bergen och kollade pa Amber Fort. Det var riktigt fint! Jag gillade det mer an Agra Fort smo vi besoket forra helgen. Alla bilder (om jag far upp nagra) ar fran Amber Fort!

Annars gillade jag inte Jaipur speciellt mycket faktiskt. For stort och for mycket trafik!

              

  
               

Frukosten borjar klockan 8, sa kvart i gar vi huttrandes upp, klar pa oss annu lite mer klader och gar sedan ner till terrasen. Alla maltider ater vi utomhus, oavsett temperature. Nar man har atit klart hard et hunnit bli lite varmare sad a kan man ga upp till sitt rum och ta av sig langkalsongerna.

Vid halv 9 kommer tva tuktuks som ska ta oss till Banjara Basti dit vi anlander ca 20 minuter senare (beror lite pa hur manga kringelikrokvagar foraren tar).
Nar vi kommer fram leker vi en liten stund med barnen sa att det atminstone blir av me lite energi. Sedan forsoker vi stalla dem pa led sa vi kan hjalpa do matt tvatta ansiktet och handerna. Nar det ar gjort delar vi ut lite mat till dom som vi har haft med oss fran campet. Sedan ska de borstat tander och dricka lite vatten.

Darefter beger sig Emily och jag till andra “skolan” dar vi borjar dagens lektion. Alfabetet, farger, djur och siffror. Emellanat kor vi lite song ocksa for att stimulera dom och fa upp koncentrationen igen.

Vid 12-tiden packar vi ihop, leker lite till och sedan beger vi oss tillbaka till campet eller as aker vi in till stan for att kolla runt lite och kanske satta oss pa ett internetcafe sa att vi kan halla er dar hemma uppdatera med vad vi egentligen haller pa med har nere.

Pa eftermiddagarna har vi hindilektion, indisk matlagning och/eller yoga. De tar lite upp till oss vad vi vill gora.

Pa onsdagseftermiddagarna brukar vi aka tillbaka till Banjari bara for att leka med barnen. Da koper vi med oss en bunt bananer ocksa som vi delar ut. Pa torsdagarna brukar vi aven klippa naglarna pa alla vilket ofta ar VALDIGT nodvandigt! Dock ar det lite svart att forklara for dom varfor jag sjalv har langa naglar nar jag sitter och sagar att de maste klippa sina. Hahah..

Ja, de tar val istort sett sa en vanlig dag ser ut har. Men aven om vi har dessa rutiner ar det ingen dag som ar den andre lik.